På kortsidan av huset finns en vägg som vetter mot sydost. Där finns en mossig gräsmatta som bildar en 4 x 8 meter bred korridor, mellan husets fram och baksida. Här finns tidig morgon- och förmiddagssol, men som det ser ut idag är det ingen plats man får lust att vistas på. Tanken är att hägna in platsen men spaljéer och klätterväxter, och bilda ett rum som man går igenom för att nå baksidan. Genomsikten och stigen är medvetet blockerad av Bergsbambu (Simba) för att ge en hemlig, omsluten känsla i rummet och för att man inte skall se hela rummet på en gång när man stiger in.
Rummet har många sittplatser för att man skall kunna placera sig efter solen (eller skuggan). Möblerna är specialritade för att passa här. De flesta är låga för att ge en asiatisk känsla. Växterna mot långsidan av spaljén är skuggtåliga – tex. murgröna, ormbunkar, skuggröna och mossbräcka. I mitten finns gräs – tex. Bambu och Hakonegräs, samt låga växter som tex Japansk Primula. En vattenspegel med ett bamburör som strilar stilla, samt ett prydnadskörsbär ”Kojo-no-mai” på stam. Den vackra stengången från 50-talet, som sträcker sig längs fasaden, behålls. Spaljéerna som sitter i linje med denna utformas som 1100 breda grindar – de kan öppnas om man behöver transportera större saker, tex byggmaterial, ifrån gatan till andra sidan huset. Pirankan klättar på spaljén längs husväggen.